Månadsarkiv: april 2012

Bandintervju: Dimma

Ranstafestivalen träffade Olle och Rikard. Vi passade på att ställa några snabba frågor.

Berätta lite om Dimma. Hur länge har ni spelat och sånt?
Dimma har spelat ihop rätt länge. Typ sedan slutet av 90-talet. Jakob och Rikard ville spela rock på svenska, egentligen med Anders Stub (men jag tror han var för cool för Dimma. Kommer inte ihåg riktigt…), men det blev med mig [Reds Anmärkning: Olle ‘Lord Orl’ Nilsson] istället. Vi har hunnit göra 3 skivor. Den sista är den bästa!

Så här kan dimma se ut

När spelade ni senast?

Vi spelade senast på Club Digger för ett par år sedan. Vi har alltså inte direkt varit ett flitigt live-band på sistone, man önskar ju att det berodde på att vi är så selektiva när vi väljer spelningar.

Vad ser ni framemot mest med att spela på festivalen?

Att spela. Även om det är nervöst eftersom jag är så gammal och dålig på trummor. Sen vill jag se Tennis Bafra och träffa en massa vänner och så.

 Varifrån får ni influenser?

Det finns ju hur många band som helst som alla är bäst i världen och påverkar oss på olika sätt. De flesta av dem består av långhåriga män med mustasch, så jag antar att vår musik influeras extra mycket av det.Textmässigt influeras vi av konstiga dåliga saker som händer runtomkring oss.

Kom igen, ge exempel då!

Vi låter som en blandning av ett skräpigt Black Sabbath eller Grand Funk och Dag Vag. Men textexempel får du inget.

Vad betyder progg för er?
Spontant tänker jag på gröna ängar, vänsterromantik och en massa band, som jag gillar. Sen ska väl proggen också innebära nån form av frihetstänkande.

Vem är bäst i Dimma?

Rikard. Överlägset. Utan Rikard inget Dimma (eller kanske ett mycket sämre Dimma där Jakob (som också är grym) skulle vara bäst).

Annonser

Lämna en kommentar

Under festivalen 2012, Intervjuer med banden

Bandintervju: Tennis Bafra

I vanlig ordning tänkte vi intervjua banden som spelar. Först ut är den senaste bokningen Tennis Bafra.

Hej Tennis Bafra!

Vi på Ranstafestivalen har läst ett par intervjuer med er och tycker ni alltid får samma frågor. Är det tröttsamt?

Vi har bara gjort två intervjuer så det är ok. Inte så tröttsamt. (reds. anmärkning: det finns minst fyra)

Ni har ju fått en enorm uppmärksamhet det senaste året, till skillnad från de tidigare 18 åren ni spelat ihop, har det påverkat er som grupp?

Måste börja med att ifrågasätta ”enorm uppmärksamhet”. Visst, vi har haft sjukt tur som fått skivkontrakt, diverse spelningar och tidningsreportage, men enormt uppmärksammade har vi fan inte blivit. Det som hänt har dock påverkat oss på så sätt att våra personliga nycker och egenheter stärkts. Den grinige har blivit ännu grinigare, den drivande ännu mer drivande och den snygge ännu snyggare.

När ni ombads beskriva er musik skrev ni detta: ”har torterat sina instrument i replokalen och marinerat sin slackernoise i folköl sen mitten av nittiotalet.” Har du tips på någon annan bra folkölsmarinad?

Skulle nog säga att Radial Spangles LP ”Ice cream Headache”har mognat fint sen den släpptes i början av 90-talet och ingen lyssnade då heller.

Ni nämndes på Sonic Youths hemsida, visst? Hur kändes det?

Vet inte. Bra tror jag. Vi visste sen tidigare att Lee Ranaldo (gitarrist i Sonic Youth, reds. anmärkning) ”gillade” oss på facebook så att de visste om vår existens kände vi redan till. Att de sen lägger ut en av våra videos är ju såklart stort. Det är ju många band som liknas vid Sonic Youth med i de flesta fall låter ju musiken inte ett dugg som dem. Vi låter ett dugg som dem. Inte så konstigt eftersom det är typ det ända vi lyssnat på sen 91.

Vad var det bästa och sämsta med 90-talet?

Att vi blev av med våra oskulder. Det var tvunget att ske då eftersom vi var för unga på 80-talet och för gamla på 2000-talet. Inte för gamla för att ligga. Men du vet.

Vad ser ni mest framemot på Ranstafestivalen?

Att se Dimma och Serpent Omega. Att kissa på brännässlor. Att äta kinamat. Att göra oljud.

Vad betyder progg för er?

Uppknäppt skjorta och mustasch kanske? Nä, om man bortser från vänsterrörelsen och fokuserar på musiken så betyder det frihet att göra vad man vill, även om det i proggens fall råkade vara att göra som alla andra.

3 kommentarer

Under festivalen 2012, Intervjuer med banden